Rönners är det skyddade området vi rider mest i, och det sträcker sig över ca. 1750 ha. Området ingår i Natura 2000 och ägs av ca. 350 olika markägare och betas av kor och hästar.

Beskrivningen är införd från www.fredninger.dk/fredning/roennenerne/

”Rønnere, som utgör den sydligaste delen av Läsö, är grön, platt och stor, och landskapet påminner på många sätt om träskmarkerna i Vadehavet. De två är dock av mycket olika ursprung; tidvattnet, som skapat kärret, har praktiskt taget ingen betydelse i Kattegatt och alltså inte heller för Rönners bildande och fortsatta tillväxt. I norra Vadehavet är tidvattenskillnaden ca. 1½ m, runt Läsö endast 25-30 cm. Här är det vindriktning och vindhastigheter som avgör hur högt vattnet reser sig över saltängarna.

Läsö bildas på senglaciala avlagringar av lera, de så kallade yoldialerna. Den ligger ovanför större delen av ön på ungefär havsnivå idag. Över dessa lerlager har sedan sand från stenåldershavet avsatts och med hjälp av landhöjningen har lagren successivt dykt upp över havet. Läsö tros ha uppstått för första gången ca. 5000 år sedan för att senare "dränkas" igen av den stigande vattennivån i stenåldershavet. För bara 2-3000 år sedan dök Läsö upp igen och blev så småningom den ö vi känner.

Läsö är därför helt och hållet en ö skapad av havet och formades, liksom majoriteten av Danmark, inte av glaciala rörelser under istiden.

Markbildningen startade på den norra delen av nuvarande Läsö, men idag är det framför allt på den södra halvan som ny mark skapas. Rönns tillhör med andra ord de yngsta delarna av Læsø och har huvudsakligen bildats inom de senaste 800 åren.

På de flesta ställen på Läsö har landtillväxt skett genom upprepad deponering av strandparallella strandvallar. Men medan strandvallarna på flera ställen på ön kan bli 1-2 meter höga och mycket tydliga, är de ganska svagt markerade i terrängen på Rønnerne. Stranderosionsmönstret kan dock kännas igen på många ställen på Rønnerne genom skillnaden i vegetationen på de högre och lägre ytorna.

Orsaken till den dåliga bildningen av strandvallar är sannolikt att havsområdena söder om Läsö är så grunda att vågorna inte innehåller tillräckligt med energi för någon betydande materialtransport och deponering. Det blir alltså landhöjningen som får huvudansvaret för markutvecklingen på södra Läsö. Å andra sidan har den också en fin hastighet på: 3-5 mm per år; Läsö är förmodligen den ort i Danmark som har haft den snabbaste landhöjningen sedan istiden.

Ordet "Røn" betyder en stenig mark eller en liten obebodd holme. Hela området består av de 4 stora fjordarna: Færøn, Kringelrøn och Langerøn, som är åtskilda av smala tidvattenkanaler, samt Hornfiskrøn, som man måste korsa ett bredare men också grunt bälte för att nå. Det finns också ett större antal små holmar.

En stor del av de ca. 1750 ha, över vilket skyddsområdet sträcker sig, översvämmas av havet flera gånger på vintern under stormar. Det är sand- och lerslätterna samt de vanliga ängsområdena som därför har salttålig vegetation. De delar som inte är översvämmade med havsvatten framstår som hedar eller är planterade med skog. Stora delar av Langerøn odlas.

Även om det är sand och grus som avsätts av havet och därmed bygger upp södra Läsö, präglar stora stenar i hög grad bilden av Rønnerne. De fördes hit av isen och dumpades på plats när glaciärerna smälte. I hundratal ligger de bredvid varandra och ger ögat något att hålla i på de oändliga ytorna. Stenarna var inkapslade i yoldialskiktet för 12-14.000 XNUMX år sedan och tvättades senare fria när havsbotten steg."

Dynplantagen 
När vi inte åker Rönnerne går turen till Læsø Klitplantage. Beskrivningen är införd från www.visitlaesoe.dk

"Mitt på ön och mot norra kusten ligger Läsö Klitplantage - ett område med vacker och varierad natur och ett rikt djurliv. Här finns både tät barrskog och vidsträckta sanddyner och på bara några kilometer kan du röra dig genom flera olika typer av vackra landskap.

Läsö Klitplantage är inte särskilt gammal. På 1930-talet började staten plantera områden med tall och sitkagran. Det finns stora möjligheter att uppleva hur naturen utvecklas i ett så ungt skogsområde. Tidigare fanns vidsträckta tallskogar på Läsö.”